Dåså, operationen är genomförd och dottern tycker i det stora hela att dagen har varit suverän. Sjukhuspersonalen gör verkligen sitt bästa för att det ska gå så smidigt som möjligt - förklarar, bjuder på glass och gosedjur, låter oss titta på film, låter mig följa med in i operationssalen och vara med tills hon sover och hämtar mig så att jag är där när hon vaknar... Småsaker som gör upplevelsen så mycket lättare!

Först drogs mjölk-framtänderna ut, och sedan opererades de märkliga skapelser som suttit i vägen för de riktiga tänderna bort. De hade inga rötter, men var stora och bulliga och inte alls särskilt framtandslika. Tandfén får inte lov att hämta dem, säger lillan, för det är inga dussintänder precis. De ska sparas. Sydd är hon också, och det är kanske det otrevligaste. Det är definitivt det som ser läskigast ut iallafall, och därmed blir det inte bara otrevligt utan också ganska tufft. Hon speglar sig gärna, men storasyster tjuter och tittar åt ett annat håll...

Nu följer en troligtvis lång väntan på permanenta tänder. Över ett år ska vi räkna med att det tar, och det är ju lite drygt. Eventuellt kan det bli en tandställning med "löständer" på under väntetiden, för att inte tänderna bredvid ska växa in mot mitten. Vi får väl se. Just nu är vi glada över att allt gick bra. Lillskruttan är som sagt nöjd, och det har hon all rätt att vara. Hon har skött sig exemplariskt!