Den blomstertid är sjungen, eleverna avvinkade, nypensionärerna uppmärksammade, smörgåstårtan svald och snart är skrivbordet städat också. Två barn skruttar runt här hemma och vänjer sig vid ett lugnare tempo. Ett barn är på läger och är säkerligen inte nervarvad alls - vi får väl se imorgon när det är dags att hämta henne. Det går mot semester!

En elev gav mig en duk hon gjort, som tack för veckorna jag varit hennes lärare. Finns det några bättre presenter än hemgjorda? När man håller på och tragglar med ett nytt, svårt språk hela dagarna och säkert känner sig dum mycket oftare än det finns orsak till, måste det kännas fint att få visa upp det man är bra på. Det är så väldigt viktigt att komma ihåg att det som händer i klassrummet bara är en bråkdel av elevens - och mitt - liv. Alla talanger och erfarenheter som finns dolda bakom de första stapplande orden svenska... Oj, vad man kan längta efter att få prata med varandra utan språkliga hinder!