Tycker om mina barn. Stora sonen, som lär sig snabbt och lätt, har språkkänsla och är bra på att analysera och se samband - och som skrattar åt dåliga ordvitsar fast han egentligen inte vill. Mellandottern som är fantasifull, kreativ och skriver och målar så att 12-åringen inom mig blir grön av avund... Lillan, som är social, har humor, och som kan organisera och leda så att andra lyssnar och är med på noterna. Varför skulle man inte vara stolt, liksom?!