Vintervinden sliter i knutarna, julblomman tappar blad var gång någon passerar och längst ner i kylskåpet ligger en sista, bortglömd och nästan tom flaska julmust. Jag drar upp fötterna under filten och tänker på de där böckerna jag vill läsa, men inte riktigt kommer mig för att slå upp. Jag tänker på promenaden som inte blev av, och på att det verkligen vore bra med en sockerfri vecka. Jag tänker på systerdottern som pluggar i Californien, och undrar hur det är att varje dag ett helt år kunna gå ut i sommarkläder. Sedan funderar jag en stund på att det verkligen är intensivt på jobbet just nu, och att vi behöver komma iväg och simträna med dottern snart. Och hela tiden, i bakgrunden, finns vetskapen om att det blir lite ljusare varje dag.

 

 

 

 

Förresten är det inte så lätt att vara melankolisk, när man bli avbruten av två halvsjungande, viftande tjejer som vill måla med vattenfärger på golvet. Golvet? Jag hoppas de menade sittandes på golvet, målandes på papper, för jag sa ja. Kanske bäst att kolla upp det där.