En dag ägnade vi åt att ta oss in i Texas och till Houston. I Houston har de ett lustigt kringledssystem, och eftersom vägarna bitvis går på pelare känns det som att köra bilbana.

 

Ungefär då började öronvärken ta fart, och framför allt Lillpluttan hade ont och var lite hängig. Som tur var hjälpte det med ipren och efter ett par dagar var det bättre igen. Maken och sonen hade dock varsin rejäl inflammation när vi kom hem, men vi behövde inte uppsöka vård i USA iallafall, och nu mår de bra igen. Antagligen berodde inflammationerna på mycket poolbadande, och jag gissar på att AC:n och temperaturväxlingarna också gjorde sitt.

 

I Houston ägnade vi oss åt NASA. På den faktiska anläggningen där man jobbar med allt rymdigt, finns ett besökshus fyllt med roligheter. Vi har rört vid en sten från månen, vilket var en av orsakerna till att en del av oss ville dit. Ska man vara petig, ville egentligen Lillan äta upp den, men någon hade nog varnat NASA, för den var ordentligt fastsatt och inglasad så att man bara kom åt den med fingertopparna. Vi såg rymdskepp utanpå och inuti, utställningar, filmer, föreläsningar etc, och souvenirer förstås - alla dessa souvenirer! Jag tror att man skulle kunna pynta en hel gran med bara julgranspynt från alla ställen vi varit på, t.o.m. på alligatorfarmen fanns det grejer till granen! Nå, det var ett sidospår. På en rundtur per tåg runt området, gjorde vi ett par stopp. Det ena var kontrollrummet varifrån bl.a. den första månlandningen styrdes upp - och det är ju lite coolt!!

Från San Antonio till Dallas är det en bit, så det blev en långkörardag till. Vi stoppade bara för viktiga saker såsom att köpa boots, amerikanskt godis att ta med hem och en extra resväska för att få plats med allt.

 

Sista dagen träffade vi Hannah, som snart hon får lov av Sverige, ska flytta till sin man i Borås. Hon tog med oss till ett stort mall, där vi brände våra sista dollar. Tänk er Nordstan eller A6, men förutom affärerna finns det blacklight-minigolf, akvarium, tufftuff-tåg m.m. Knasigt med tåget, men barnen som åkte det såg glada ut. 

 

Och så flög vi hem. Fyra timmar till New York, ungefär sju och en halv till Berlin, och så knappt en till Landvetter. 

 

Slut!
(som man skulle ha skrivit om det var en uppsats i skolan.)