Igår fick jag äntligen besked om att den sista uppgiften i min sista kurs är godkänd, så nu ska bara alla formaliteter ordnas innan jag får lärarlegitimationen. Det kommer garanterat att vara en hel del väntetid på både examensbevis och legitimation, så om sisådär ett halvår kanske jag kan ha pappret. Min stora arbetsinsats är dock avslutad och det har vi förstås firat.

 

Första firandet gjorde vi redan dagen efter att jag varit i Linköping sista gången för några veckor sedan. Då bjöd jag familjen på en rejäl glassbuffé med massa tillbehör och barnen tyckte att jag borde sluta skolan oftare.

 

Förra helgen var jag och maken i Stockholm och njöt av livet. Vi är sällan borta på egen hand sådär över natt, så det kändes lyxigt och roligt. Jag önskade att få gå på en utställning av kungliga brudklänningar på slottet, så det gjorde vi. Den var fin, men det var nog rent av en större höjdpunkt att gå runt i resten av slottet. Ingen av oss har gjort det förut (förutom livrustkammaren, som vi faktiskt har varit på bröllop i) så det var intressant. Och roligt. Av någon orsak tycker jag att saker som necissärer i bärnsten, orimligt stora dryckesbägare, gigantiska kristallkronor med svanhuvuden och själva förekomsten av fältsilver är tämligen komiskt, så jag fnissade en hel del. (Alla bra kort finns dock i makens mobil, så ni får använda er föreställningsförmåga.) Det blir ju också en konkret lektion i svensk historia och alla lustigheter människor hittar på. Som sagt - intressant!

 

Makens önskemål var att gå på en utställning om Tutankhamun, som tillfälligt huserar i Frihamnen. (Utställningen alltså. Mr T vet jag inte riktigt var han hålls.) Där kan man verkligen tala om en historielektion! Där finns replikor av alla föremål från graven uppbyggt både som de hittades och vart och ett för sig, och så fakta och kringhistorier i all oändlighet. Jag blir nyfiken på hur faraonerna levde till vardags med tanke på alla dyrbarheter i deras gravar.

 

Ja, och så gick vi runt på sta'n, shoppade lite, åt gott (Vapianos apelsin- och chilipasta! För att inte tala om Vete-Kattens mojavidôme!), vilade fötterna på hotellrummet och trivdes med att vara tillsammans i storstaden och med att få åka hem till vårt lilla fridfulla samhälle igen. 

 

Fint firande, eller hur? Det var ju väl att jag faktiskt blev godkänd utan kompletteringar, när vi nu tagit ut glädjen i förskott.