Barnens sportlov går mot sitt slut, men mitt är bara några timmar gammalt. Jag planerar att till en viss del tillbringa mitt lov som barnen sitt - i bekväm ställning i pyjamas och med en bok till hands. Inför lovveckan frågade de mig med viss oro i rösten om "ni har planerat massa saker vi ska göra". De kunde lättat andas ut när beskedet var att både pappa och jag skulle jobba, så nej, det hade vi inte. Lite hittar de dock på alldeles själva. En övernattning här, ett Harry Potter-maraton där och minsann om det inte blev en basketmatch någonstans också. Ganska lagom på det stora hela.

 

Själv har jag då, som jag eventuellt nämnt en eller ganska många gånger, ett plugg-fritt lov framför mig. Förutom att vara färdig med det där, har jag också precis klarat av några veckor som lärare i en klass jag inte är van vid att ha. Det har gått riktigt bra, tycker jag och noterar att jag har utvecklats en del i min lärarroll över åren. Dock råkade jag häromdagen lära eleverna att öga i bestämd form plural heter ögona. Dessbättre kom jag ganska snabbt på att det kan vara en smula (?) dialektalt och rättade mig själv innan det hunnit sätta sig särskilt hårt (hoppas jag). Det är tur att eleverna hade hunnit få en smula förtroende för mitt språkkunnande innan jag hittade på sådana saker! Värre var det med en grupp jag hade i den nervösa begynnelsen av min lärarkarriär. En av de första dagarna skulle jag lotsa dem genom alfabetet, men råkade i hastigheten utelämna flera bokstäver. Det var tämligen svårt att känna sig proffsig och kunnig efter att en elev påpekat det - möjligen den elev som har varit mest skeptisk till mig någonsin. Undrar varför.   

 

Nå, nu får det vara hur det vill med pluralformer och alfabet i några dagar, för nu har jag semester. Nu kan jag slarva och skarva som jag vill med språket eller kanske bara läsa tills ögona går i kors.