De är allt fina, onsdagskvällarna. Den intensivaste delen av arbetsveckan är över och helgen känns rimligt långt borta. Just den här veckan ämnar jag fylla år litegrann en dag och på lördag står jag i altstämman och sjunger ljus in i vintermörkret, och om det skulle vara så illa att ingen annan blir glad av det så höjer det iallafall mitt humör. Den här gången har jag med ett par texter på ett hörn också, så det känns lite extra kul. Än finns det således hopp om livet och lite till.