Har ni tänkt på björklöv? De nyutspruckna, ljusgröna som ser så ömtåliga ut tål egentligen kyla mycket bättre än den mörkgröna, stadiga sommarversionen. Hela björkar ser förresten också ganska skira och bräckliga ut, men långt upp på fjällen växer de ändå, till skillnad från den mycket mer bastanta eken som du inte lär hitta ett enda exemplar av i Norrland. 

 

Eller maskrosor. Hur kan en maskros tränga sig upp genom asfalt? Den är inte hård, vass, stadig eller någonting som man skulle kunna tro behövs för det kraftprovet. 

 

Och blåklockor. De har så tunna kronblad att de närapå är genomskinliga, men fortsätter blomma långt in på kalla hösten. 

 

Tunna små grässtrån bara vajar i stormen medan stora, stadiga träd bryts av och faller. 

 

En del av oss uppfattas av andra som ganska så ömtåliga. Det må väl vara hänt. Vi är i gott sällskap.